Jan Skácel skrev ytterst förtätad och fåordig poesi om hemmet, naturen och landskapet i sin mähriska hemtrakt, kärleken och de eviga etiska värdena. Bland hans diktsamlingar kan nämnas Kolik příležitostí má růže (’Tillfällen för rosorna’, 1957), Kdo pije potmě víno (’Vem dricker vin i mörkret’, 1988). Skácel skrev