Tillsammans med brodern Hubert van Eyck (född cirka 1375, död 1426) representerar van Eyck höjdpunkten i det nordeuropeiska måleriet före 1500 genom en virtuos teknik, genomförd i oljefärg med illusionistiskt stoffmåleri och lysande färger, samt därtill ett symbolmättat idéinnehåll, kombinerat med tendenser till realistisk framställning grundad i naturiakttagelse.