Japans äldsta trädgårdskonst utgörs av shintoreligionens kultplatser där sedan urminnes tider särpräglade naturområden effektfullt förenats med religiösa installationer såsom portaler, torii, och flätade rep.

Den senare japanska trädgården, niwa, utvecklades via kontakter med den kinesiska kulturen på 500-talet. Under Nara- och Heianperioderna (646–1184) var aristokratins palats rätvinkligt orienterade efter de fyra väderstrecken. Planläggningen följde de kinesiska kosmologiska regler som tillämpas inom fengshui, läran om vindar och vatten (se kosmologi). Söder

(70 av 493 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Helén Nordin
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Trädgårdskonst. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/japan/trädgårdskonst