Mansfield lanserades på 1950-talet som blond bystdrottning i filmsatirer som ”Flickan rår inte för det” (1956) och ”Åh, en så’n karl!” (1957). Med undantag för en seriös roll i ”Buss på villovägar” (1957) fick hon mestadels spela stereotypa bombnedslag, och filmkarriären gick snabbt utför.