Efter skolgång i Bergen kom Jens Zetlitz till Köpenhamn, där han blev ett ledande namn i Det Norske Selskab. Han odlade landskapsdikter i tidens stil, dryckes- och sällskapsvisor och efter återkomsten till Norge som präst också psalmer. Med undantag för samlingen Poesier (1789) publicerade Zetlitz sig huvudsakligen i antologier och tidskrifter.