Becher började som antiborgerlig, expressionistisk diktare och efter ryska revolutionen anslöt han sig 1919 till det kommunistiska partiet. Han gick i exil 1933 och levde i Moskva 1935–45. Becher blev efter krigsslutet en av drivkrafterna bakom uppbyggandet av kulturlivet i Östtyskland; han var landets kulturminister från 1954.