John Lyly blev bekant genom två långa prosaberättelser, Euphues: the Anatomy of Wit (1578) och Euphues and his England (1580), skrivna i en överlastat allusionsrik stil som påverkade en rad elisabetanska författare (jämför euphuism). Dragen går delvis igen i Lylys prosakomedier, till exempel Campaspe (1584).