Firth var 1919–28 verksam i Indien och 1944–56 professor i allmän språkvetenskap vid University of London. Han grundade den under 1950- och 60-talen särskilt i Storbritannien inflytelserika s.k. Londonskolan inom lingvistiken. Firth ägnade sig åt bl.a. fonetik (särskilt prosodi) och betydelseanalys.