D. hade en ministerpost redan i marskalk Soults regering (1839–40). Vid revolutionen 1848 slöt han sig till Cavaignac och tvingades lämna politiken vid Louis Napoléons seger. Under tredje republikens första år stödde han Thiers och var justitieminister 1871–73 och 1875–76, tills han i mars 1876 fick bilda egen regering. Han