Julien Gracq var påverkad av surrealismen men höll sig alltid utanför de litterära skolorna. Hans bild- och symbolrika romaner präglas av en gåtfullhet och en dubbeltydighet som fascinerar. Han utgav bland annat prosapoemen Liberté grande (1947; ”Ofantlig frihet”) och en essä ägnad André Breton (1948). Mest kända är emellertid romanerna