Jürgen Becker började som litterär experimentator på 1960-talet. Han ansåg att det slitna språket och de traditionella litterära genrerna inte längre förmådde fånga verklighetens mångfald. I prosaexperimenten Felder (’Fält’, 1964), Umgebungen (’Omgivningar’, 1970) och framför allt Ränder (1968; ”Konturer”) använde han därför ett nytt formspråk bestående av