järnhårda lönelagen
järnhårda lönelagen, nationalekonomisk teori enligt vilken arbetarnas reallön ständigt håller sig kring ett jämviktsläge bestämt av deras existensminimum; benämningen myntades 1862 av Ferdinand Lassalle.
Lagen kan härledas från Malthus teori om att vid en lönenivå högre än existensminimum kommer befolkningen att öka relativt sett mer än produktionen, varvid reallönen pressas ner. Även Ricardo antog att befolkningsökningen förhindrade att reallönen under en längre tid låg över existensminimum.
Information om artikeln
Källangivelse