kansler
kaʹnsler (ytterst av senlatin cancellaʹrius egentligen: 'tjänare (tjänsteman) vid skranket', av latin canceʹlli 'skrank', 'galler'), ämbetsmannatitel, som i Sverige ingår i titlarna för justitiekanslern, universitetskanslern samt kanslern och vice kanslern vid Kungl. Maj:ts orden. Förbundsrepubliken Tysklands regeringschef kallas sedan 1949 förbundskansler (tyska Bundeskanzler), en titel som användes redan i Nordtyska förbundet 1867–71 och anknyter till den 1871–1945 använda titeln rikskansler
(60 av 433 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Alfred B. Carlsson, Den svenska centralförvaltningen 1521–1809 (1913);
N. Edén, Om centralregeringens organisation under den äldre vasatiden (1899);
Herman Schück, ”Kansler och capella regis under folkungatiden”, Historisk tidskrift (1963);
Herman Schück, Rikets brev och register: Arkivbildande, kansliväsen och tradition inom den medeltida svenska statsmakten. (1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
kansler.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kansler