Karl Popper ägnade sig åt framför allt vetenskapsteori, kunskapsteori och samhällsfilosofi. I Logik der Forschung (1935) kritiserade han den logiska positivismen. Han framlade kravet att en vetenskaplig teori måste vara falsifierbar, det vill säga den måste kunna empiriskt prövas. Med denna princip lade han grunden för den hypotetisk-deduktiva vetenskapsmetoden.