En djup förtrogenhet med det japanska kulturarvet omsatte Mizoguchi från regidebuten 1922 i över åttio filmer, där en raffinerat enkel bildkomposition bar fram en nyansrik miljö- och människoskildring. Ett av hans genomgående teman var kvinnan som offer för ett maktfullkomligt patriarkat. Från debutårets version av Eugene O’Neills ”Anna Christie” till