klassicism (franska classicisme, av latin claʹssicus, se vidare klassisk), i vid

(11 av 24 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Litteratur

Inom litteraturen avser klassicism en strävan efter att återuppliva de ideal som representeras av antikens diktare eller åtminstone vissa av dem men också av senare diktare som vunnit en oomstridd position i litteraturens historia. Termen dyker upp i början av 1800-talet och har sedan blivit allmän. Klassicismens förutsättning är tanken att vissa författare uppnått ett slags fulländning och därför kan tjäna som mönster för ny diktning (”klassiker”). Inom litteraturen finner man tankegången första gången i Aulus Gellius ”Noctes Atticae” (ca

(80 av 592 ord)

Konst och arkitektur

Inom bildkonsten och arkitekturen menas med klassicism en stil inspirerad av grekiska och romerska förebilder. Det är inte bara enstaka element, t.ex. kolonner och draperingar, som återanvänds utan hela formsystemet och dess proportionering. Syftet

(34 av 241 ord)

Musik

I analogi med ordets innebörd inom litteratur, konst och arkitektur används ”classique” i ett franskt lexikon från 1806 som benämning på ”klassiska mästerverk” inom musiken, från Palestrina till Cherubini (Beethoven nämns ej). På samma sätt sökte musikskribenter i det tidiga 1800-talets Tyskland inlemma Haydns, Mozarts och Beethovens verk i

(49 av 344 ord)

Medverkande

  • Bernt Olsson
  • Jan Ling
  • Sten Åke Nilsson

Litteraturanvisning

P. le Huray & J. Day (utgivare), Music and Aesthtics in the Eighteenth and Early-Nineteenth Centuries ( 1981);
F. Kermode, The Classic ( 1975);
J. Ling, ”Musik som klassisk konst”, Frihetens former: En vänbok till Sven-Eric Liedman ( 1989);
H. Peyre, Qu’est-ce que le classicisme ( 1965);
C. Rosen, The Classical Style ( 2:a upplagan 1976);
R. Wellek, Discriminations ( 1970).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, klassicism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/klassicism