Granens och furans långa, raka stammar var den materialmässiga betingelsen för knuttimringen i Norden. I konstruktioner med stående timmer medförde träets volymförändringar ofta springor i väggkonstruktionen. Genom att bygga med liggande stockar kunde man behärska träets rörelser. Om timringen var riktigt utförd medförde stockarnas krympning endast att väggen sjönk samman