kompositfyllningsmaterial
komposiʹtfyllningsmaterial (för etymologi, se kompositer), tandfyllningsmaterial som består av i huvudsak fyllmedel av kiseldioxidpartiklar i en matris av härdbar plast (dimetakrylater).
Härdningen sker antingen enligt tvåkomponentsprincipen, dvs. efter blandning av bas och accelerator, eller genom belysning med ultraviolett ljus, vilket numera är det vanligaste. Kompositfyllningsmaterialen har utvecklats snabbt under 1970- och 1980-talen och har revolutionerat den tekniska fyllningsterapin. De stora fördelarna är att de har stor hållfasthet jämfört med sina föregångare,
Information om artikeln
Källangivelse