Kostis Palamas var under lång tid en kulturell förgrundsgestalt i sitt hemland. Hans lyriska talang uppmärksammades först i Fosterlandets sånger (1886). Den för nygrekisk identitet väsentliga bysantinska perioden utgör bakgrunden i de stora diktcyklerna Zigenarens tolv sånger (1907) och Kungens flöjt (1910).