Den innehåller ett rött färgämne, s.k. turkiskt rött, som utgör en blandning av främst alizarin (krapprött) och purpurin. År 1868 visade Carl Graebe (1841–1927) och Carl Liebermann på Adolf von Baeyers laboratorium i Berlin att såväl alizarin som purpurin vid upphettning tillsammans med zinkpulver reduceras till det i stenkolstjära rikligt