Benämningarna kvinnligt och manligt om tvåstavigt respektive enstavigt slutrim (kvinna – finna, man – fann) kommer från fornprovensalsk och fransk poetik , och där var det grammatiskt genus i adjektivböjningen som var utgångspunkten: maskulinformen 'bon' (god) rimmar på 'nom' (enstavigt), femininformen 'bonne' (uttalades tvåstavigt) rimmar på 'personne'.