langobarder
langobaʹrder, longobarder, germansk stam. En langobardisk tradition, som inte kan verifieras, hävdar ett skandinaviskt ursprung. Vid Kr.f. bodde langobarder vid nedre Elbe. De deltog 17 e.Kr. på germanfursten Arminius sida i kriget mot den markomanniske kungen Maroboduus, och vissa langobarder anföll 166–167 romerska områden söder om Donau i inledningsfasen av de s.k. markomannerkrigen.
(53 av 373 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Dick Harrison,
The Early State and the Towns: Forms of Integration in Lombard Italy AD 568–774 (
1993);
W. Menghin,
Die Langobarden (
1985);
C. Wickham,
Early Medieval Italy: Central Power and Local Society 400–1000 (
1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
langobarder.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/langobarder