Fram till giftermålet 1923 var Lapp-Lisa officer i Frälsningsarmén, därefter turnerade hon som sångerska. Klädd i samedräkt framförde hon andliga visor till gitarr. Lapp-Lisa kan sägas personifiera ett folkligt ideal om den enkla sången som den äkta. Talrika grammofoninspelningar, bl.a. ”Barnatro” och ”Guldgrävarsången”, befäste hennes popularitet.