Under arbete med att integrera skulptural form med arkitektur utförde Lars Englund vid 1960-talets mitt skulpturer i gummiduk – ett slags luftfyllda kuddar. Några år senare utgick han från några få grundformer, små monterbara enheter, vilka med oändlig variationsrikedom kunde byggas samman efter olika system, liknande den lagbundenhet som återfinns