Bloy var polemiker och attackerade naturalismen, positivismen, materialismen och demokratin; han beskrev sig själv som en till katolicismen konverterad kommunard. I Un brelan d’excommuniés (’Triss i uteslutna’, 1889) angrep han Vatikanens konservatism och hyllade Barbey d’Aurevilly, Paul Verlaine och författaren Ernest Hello (1828–85).