Medlemmarna enades i sympati för Saties, Cocteaus och Picassos omtvistade balett ”Parade” (1917). Gruppens musikideal formulerades 1918 av Cocteau i pamfletten ”Le Coq et l’arlequin”, där han riktade udden mot främst impressionismen och wagnerinflytandet och talade för en fransk modernism, öppen för jazz och cirkusmusik och för vardagens poesi.