lofodontiʹ (nylat. lophodontiʹa, av grekiska loʹphos ’krön’, ’bergskam’, ’nacke’, ’hjälmbuske’ och odouʹs, genitiv odoʹntos, ’tand’), tandform hos t.ex. elefanter och gnagare, där upphöjningarna (kusparna) på kindtändernas tuggytor bildar långa sammanhängande åsar.