långhus
långhus, inom arkeologin benämning på en rektangulär byggnad, oftast mycket lång i förhållande till bredden och med 1–3 rader av minst tre bärande stolpar i mitten. I Centraleuropa var redan under yngre stenåldern 20–30 m långa och 6–8 m breda
(40 av 271 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
Hus och gård i
det förurbana samhället, utgiven av
Riksantikvarieämbetet, 1–2
(1995);
N. Björhem & U. Säfvestad, Fosie IV: Byggnadstradition och
bosättningsmönster under senneolitikum
(1989);
N. Björhem & U. Säfvestad, Fosie IV: Bebyggelsen under
brons- och järnålder
(1993);
A.K. Lindqvist &
P.H.Ramqvist, Gene: En stormansgård
från äldre järnålder i Mellannorrland
(1993);
S. Tesch, Houses, Farmsteads, and Long-term
Change (1993).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
långhus.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/långhus