Magna Graecia [graiʹkja] (latin, ’Storgrekland’, grekiska Megaʹle Hellaʹs), antik samlingsbenämning på de grekiska kolonistäderna i södra Italien (normalt ej inkluderande Sicilien). Historiska källor, främst Thukydides, placerar den första kolonin i Kampanien (Kyme) ca 750 f.Kr., med efterföljare från 730-talet (Naxos och Syrakusa på Sicilien) och framåt. Arkeologiska undersökningar har i stort

(51 av 374 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Charlotte Wikander
  • Pontus Reimers

Litteraturanvisning

J. Bérard, L’Expansion et la colonisation grecque jusqu’aux guerres médiques ( 1960);
J. Boardman, The Greeks Overseas ( rev. upplaga 1980);
T.J. Dunbabin, The Western Greeks ( 1948).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Magna Graecia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/magna-graecia