Treårig ärvde Magnus Eriksson Norge efter morfadern Håkon V Magnusson och valdes till svensk kung. Hans framtidsutsikter föreföll då ljusa, men han drabbades snart av en serie motgångar, ytterst beroende på starkt försämrade statsfinanser. Svårigheterna började med att modern uteslöts ur förmyndarregeringarna; rikenas rådsaristokrati kunde sedan ganska ostört stärka sin kontroll över centralmakten.