Magnus I den gode
Magnus I den gode, född ca 1024, död 1047, kung av Norge från 1035 och av Danmark från 1042, son till Olav II Haraldsson (den helige).
Från 1028 vistades Magnus I den gode i Novgorod, varifrån han hämtades till Norge och 1035 mottog kungahyllning där. Som dansk kung stred han med framgång mot venderna 1043 och slog ned uppror av sin rival om den danska kronan, Sven Estridsson. Farbrodern Harald Hårdråde hade 1045 återvänt från tjänst vid
Information om artikeln
Källangivelse