R. valdes till deputerad 1871 och senator 1903 samt var finansminister i flera perioder. Han medverkade till boulangismens nedgång då han 1887 vägrade att låta general Boulanger kvarstå som krigsminister. Han bröt 1905 med Delcassés politik, eftersträvade en uppgörelse med Tyskland i Marockokrisen och förberedde Algeciraskonferensen.