L. anlitades som ambassadör och finansadministratör och blev 1560 kansler. Han eftersträvade religiös tolerans och arbetade på att bilägga fejderna mellan hugenotter och katoliker, samtidigt som han 1561 och 1566 genomförde stora juridiska reformer som gagnade centralmakten. Utbrottet av nya religionsstrider 1567 innebar slutet på L:s politiska bana.