Mikael III fick inget inflytande förrän 856, då han revolterade mot sin mor Theodoras förmyndarregering. År 866 gjorde han Basileios I till medkejsare men röjdes själv ur vägen följande år. I bysantinsk historieskrivning framställs Mikael som utsvävande och ansvarslös, men modern forskning har i viss mån återupprättat hans anseende.