neoimpressionism
neʹoimpressionism, riktning inom bildkonsten – en av komponenterna i premodernismen – som först utvecklades av Georges Seurat ca 1880–82, och sedan av denne i samverkan med bl.a. Paul Signac, med utgångspunkt dels i impressionismens teknik att dela upp färgen i korta penseldrag, dels i optisk färglära.
Neoimpressionismen använde sig av en systematisk uppdelning av färgerna i skalans klara komponenter (divisionism), som sattes i små punkter tätt invid varandra (pointillism) med avsikt att de skulle upplevas sammansmältande i själva seendet och ändå bibehålla sin färgstyrka. Riktningen framställde motiven i princip realistiskt, men på ett långt mer stilbundet
Information om artikeln
Källangivelse