Spridandet av neovedanta är en väsentlig del av den verksamhet som Ramakrishna-rörelsen utövat i västerlandet; dess främste teoretiker var Vivekananda. Vedanta uppfattas som essensen av indisk visdom och som en lära med universell giltighet – en övergripande sanning under vilken människor kan enas oavsett religionstillhörighet.