nulliteʹt (medeltidslatin nullitas ’ogiltighet’, ’obetydlighet’, ytterst till latin nuʹllus ’ingen’), något betydelselöst; i juridiken: brist (hos utfästelse, rättshandling, offentligt beslut e.d.) av så grovt slag att utfästelsen etc. behandlas som ett ”intet” – den behöver inte ogiltigförklaras utan blir helt enkelt utan alla rättsliga konsekvenser.