I anslutning till tyskt litteraturkritiskt språkbruk använde Per Daniel Amadeus Atterbom redan 1810 Nya skolan om den tyskinfluerade riktning som han och hans vänner, främst Vilhelm Fredrik Palmblad och Lorenzo Hammarsköld, företrädde i poesin, och termen etablerades snart. Tidigare hade motståndarna nedsättande talat om gruppen som ”den nya sekten”, ett uttryck som kom från 1780-talets väckelserörelser.