obelisk
obelisk (grekiska obeliʹskos, diminutivform av obeloʹs ’stekspett’), till sin genomskärning fyrkantig, uppåt avsmalnande stenpelare, upptill avslutad av en liten pyramid.
Stående parvis prydde obelisker fasaderna till fornegyptiska tempel. De är oftast monolitiska (huggna i ett stycke) och av granit. Obelisker har framför allt påträffats i Heliopolis och i Luxor, där de var förknippade med kulten av Benben, den urkulle som först ansågs ha höjt sig ur oceanen vid världens
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Rostislav Holthoer, Britt Tunander, Claes Petersson
Källangivelse