Baltens ungdomsår som bankanställd i Kristinehamn avspeglas i debutnovellerna i Döddansare (1910). I sin skygga, misantropiska livsstämning står han Hjalmar Söderberg närmare än tiotalisterna. Kärleksläran i ”prosadikterna” Hos nymfer (1911) och romanen I lustgården (1912) är mollstämd och deterministisk; lidelse och lidande är hopplöst sammantvinnade. Baltens utsökta