oratorium
oratorium (senlatin, ’bönhus’, ’bönsal’, av latin oʹro ’tala’, ’be’), musikdramatiskt verk, i regel till andlig text, för röster (solo och kör) med instrument.
Oratoriet är icke-sceniskt och icke-liturgiskt. Benämningen avspeglar formens ursprung. I motreformationens Italien hölls under senare delen av 1500-talet andliga sammankomster i särskilda bönesalar. Vid dessa sjöngs laudi och motetter, i vilka berättande och dramatiska partier så småningom blev vanligare under inflytande av den nya monodiska stilen. Som musikalisk benämning användes
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Hans Bernskiöld
Källangivelse