Otto von Bismarck

Bismarck [biʹs-], Otto von, född 1 april 1815, död 30 juli 1898, preussisk och tysk statsman, grundare av Tyska riket 1871. Bismarck blev 1865 greve, 1871 furste samt 1890 hertig av Lauenburg (en titel som han själv aldrig använde).

Bismarck var son till en storgodsägare (”junker”) och hade på moderns sida rötter i den preussiska statsbyråkratin. Som student i bl.a. Göttingen förde han ett extravagant liv (”den galne junkern”), misslyckades med en påbörjad ämbetsmannakarriär och ägnade sig sedan en tid åt

(81 av 1045 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Testa NE.se gratis eller Logga in

Information om artikeln

Medverkande

  • Lars-Arne Norborg

Litteraturanvisning

E. Engelberg, Bismarck: Urpreusse und Reichsgründer ( 1985);
E. Eyck, Bismarck: Leben und Werk 1–3 ( 1941–44, svensk sammanfattning 1951);
L. Gall ( utgivare), Das Bismarck-Problem in der Geschichtsschreibung nach 1945 ( 1971);
L. Gall, Bismarck: Der weisse Revolutionär ( 1980);
Gustaf Jacobson, Bismarck ( 1942);
H.-U. Wehler, Bismarck und der Imperialismus ( 3:e upplagan 1972).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Otto von Bismarck. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/otto-von-bismarck