ozon [uso:ʹn] (en bildning till grekiska oʹzō ’lukta’), trisyre, trioxygen, O

(11 av 16 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Egenskaper

Ozon är en ytterst reaktiv, starkt oxiderande, instabil och i ren form explosiv gas, som känns igen på sin egenartade doft. Även i låga halter är

(26 av 182 ord)

Förekomst och kretslopp

Ozon förekommer i atmosfären i låga halter. Mängden varierar beroende på årstid och breddgrad. Långtidsmedelvärden är 250–450 dobsonenheter, vilket skulle motsvara ett ozonskikt med tjockleken 2,50–4,50 mm vid havsytans nivå, det vill säga vid trycket 1 013 mbar (101,3 kPa) och temperaturen 0 °C.

Ozon bildas genom reaktion mellan syre­atomer och syremolekyler:

O + O2 ⇄ O3.

Reaktionen är reversibel. Bildningen sker framför allt i stratosfären (på ca 10–50 km höjd) genom fotokemisk spjälkning av syremolekyler (O2) under inverkan av

(80 av 565 ord)

Uttunning av ozonskiktet

Ozonskiktet kan bli kraftigt uttunnat på grund av utsläpp till atmosfären av långlivade klorerade ämnen som freoner (CFC och HCFC), vissa klorerade lösningsmedel som koltetraklorid och 1,1,1-trikloretan samt vissa bromerade ämnen som haloner och metylbromid. Dessa ämnen transporteras runt jorden och upp till stratosfären.

(44 av 309 ord)

Biologisk roll

Ozons karakteristiska lukt uppfattas av människan redan vid halter på 0,02–0,04 mg/m3 luft. Sådana koncentrationer anses ofarliga. Dock

(18 av 132 ord)

Materialpåverkan

Polymera material som innehåller dubbelbindningar kan brytas ned av ozon. Detta

(11 av 38 ord)

Framställning och användning

Ozon används i stor skala för desinfektion av dricksvatten (1,5 g ozon/m3) och vatten för bryggerinäringens behov, för rening av avloppsvatten (10 g

(23 av 154 ord)

Historik

Den nederländske kemisten Martin van Marum (1750–1837) noterade 1785 att syre förändras i elektriska gnistor och får en

(18 av 124 ord)

Medverkande

  • André Zuber
  • Gunnar Thiringer
  • Lars Ivar Elding
  • Lars Olof Björn
  • Thomas Trost

Litteraturanvisning

Marknära ozon och andra oxidanter i miljön, utgiven av Naturvårdsverket (1993);
Scientific Assessment of Ozon Depletion, utgiven av World Meteorological Organization (1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, ozon. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ozon