I samband med djurexperimentella undersökningar av mikrocirkulation fann Brånemark i början av 1950-talet att observationsinstrument av titan som hade opererats in i benvävnad kom att bli fast förankrade i vävnaden. Denna förmåga hos benvävnad att fästa direkt vid ytor av titan kom att benämnas osseointegrering. Brånemark insåg att processen kunde utnyttjas