Den utmärks av fasta motiv: kvinnans skönhet, kärleken en ljuv plåga, den älskande önskar sig döden. Stilistiskt kännetecknas petrarkismen av sökta metaforer, vitsar och paradoxer. I Italien anses den ha spelat ut sin roll år 1600, i andra länder levde den kvar längre. Till Sverige infördes den först omkring 1650