Termen lanserades av Paul Verlaine, som i två omgångar utgav essäsamlingen ”Les Poètes maudits”. Han skrev där om samtida, missförstådda poeter som Rimbaud, Mallarmé och sig själv. I fransk litteraturhistoria har uttrycket kommit att omfatta även andra författare från sent 1800-tal i vilka vi ser förebud om den lyriska modernismen.