Uppslagsverket

Utmärkande för formläran är bl.a. den personböjda infinitiven: sem ficarmos ’utan att förlora’ med ändelse i första person pluralis, dvs. ’utan att vi förlorar’. De verbformer som har ändelser på -ra och som härrör från latinets pluskvamperfekt har bibehållit sin ursprungliga betydelse (cantara ’han/hon hade