potpurrikruka
potpurrikruka, kärl för en blandning av välluktande växtdelar (potpurri), vanligen i form av en lockurna i keramik eller glas med genombrutet lock eller hals samt innerlock.
Potpurrikrukan förekom under främst rokokon och nyklassicismen men är känd sedan 1600-talets andra hälft. Svenska krukor saknade som regel de karakteristiska dofthålen, varför man fick lyfta på locket för att doften skulle spridas. På de utländska tog man i stället bort innerlocket.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse