praetor
praetor [praiʹ- eller prɛ:ʹ-] (lat., av prae ’före’ och eo ’gå’), pretor, ämbetstitel i antikens Rom, ursprungligen benämning på statens högsta ledare (praetores maximi), de senare konsulerna.
En särskild ämbetsman för juridiska frågor, senare kallad praetor urbanus (”stadspraetor”), tillsattes 366 f.Kr.; 242 f.Kr. tillkom en praetor peregrinus (”främlings-praetor”) för rättegångar som berörde icke-medborgare. Vid sitt ämbetstillträde publicerade en praetor ett edikt, i vilket han preciserade grunderna för sin ämbetsförvaltning. De samlade edikten kom ända till
Information om artikeln
Källangivelse