I det förkristna Sverige saknades ett specialiserat prästerskap. Först genom den katolska kyrkans etablering utskildes ett prästerskap, klerus, med ensamrätt att utföra sakrala handlingar. Under den första tiden var dock skillnaderna, socialt och rättsligt, mellan präster och lekmän obetydliga; prästen skulle enligt Äldre Västgötalagen vara ”i bondelag”. Från och med